Äntligen!!!

Hej!
Nu var det längesedan jag bloggade. Men här har hänt så otroligt mycket den här hösten så jag vet inte riktigt var jag ska börja....
Jag bestämde mig i alla fall till slut för att lämna Peter som jag levt ihop med i drygt 6 år. Vi gick ju isär redan för ett år sedan men har sedan ändå bott ihop och försökt men det va totalt meningslöst. Alla mådde bara fruktansvärt dåligt av det. Så det här var den bästa lösningen.

Men..... jag är inte ensam längre utan har äntligen fått snyggingen på bygget som jag träffade för 7-8 år sedan!!! Kommer så väl ihåg den dagen jag träffade honom för första gången. Jag åkte till Uddevalla sjukhus med ett lass betong och där stod han. Så jävla snygg!!! Hur sjutton skulle jag kunna hoppa ur bilen och få ordning på betongen när han stod där o va sååååå snygg o manlig! Jaja, jag hade ju inget val så det va bara att skutta ut o ta tag i basken och börja tömma. Men vart skulle jag titta då??? Han tittade ju på mig som om jag va nån sorts demon eller nåt!

Hur som helst de behövde ju en del betong på deras bygge så det blev mååånga lass dit. Tur för mig så man fick något sååå läckert att spana på. Han va ju inte bara supersnygg utan jäkligt trevlig, samma humor som mig o lika busig!! Efter ett tag blev bygget slut och han försvann. Åren gick. Han dök upp lite här o där på olika byggen, lika snygg, trevlig o spännande, men jag trodde aldrig han skulle va intresserad av mig. I och för sig så verkade det så på honom men jag trodde bara han busade med mig. Åren gick igen. han ringde o smsade mååånga gånger o ville jag skulle komma hem till honom men som ensam lastbilstjej i byggbranschen får man ju en o annat erbjudande så varför skulle denna superbusiga kille vara anorlunda.

Men.... åren gick igen och nu i somras... vad hade jag att förlora? Han hade ju i alla år betytt så mycket för mig och han gav sig ju aldrig.... så nu är vi förlovade, bor ihop och han är såååååå underbar!!! Jag älskar honom så otroligt mycket!!! Han o barnen är mitt allt!!! Äntligen har jag träffat den rätte!! Han gör allt för mig!!! Jag kan inte få det bättre!!!

Men det har varit slitigt för barnen. De har mått dåligt, jag har ju mått superdåligt som ni vet men äntligen ser jag ett ljus och kan börja leva o tänka framåt. Så mycket pysslande har jag ju inte hunnit med det sista men idag, äntligen, fick jag gjort en tag som min pappa ska få på fars dag. Min goa kompis Mia, kom hem o vi scrappade hela kvällen och så här blev tagen.
Ha en fortsatt bra kväll!
Kram på Er alla!
Susanne